Det roliga
är nu över, och jag kan inte göra nått åt det. Nu kommer det tillbaks till det där när man kommer ner på botten. Fattar verkligen inte hur man klarar av att ta all energi från en människa på det här sättet som Den gör. Jag fattar verkligen inte. Och så har Den mage och komma och gnälla på mig, att jag är si och så, och bara är grinig och otrevlig hela tiden. Är det så konstigt att Den får tillbaka det sättet när Den redan har tagit all energi från en, så att man verkligen inte kan känna sig glad över nånting?
Jag längtar till helgerna jämt, för då vet jag att jag inte behöver träffa Den, för då vet jag att det blir frid och fröjd för mig. Då behöver inte jag plågas längre.
Jag pallar inte längre. Men jag vet att jag måste bita ihop. Jag måste bita ihop så att jag klarar skolan. Jag måste verkligen klara det här, det är inte långt kvar. Det är sista året, sen tänker jag lämna Den för gott.
Om jag en dag kan få höra nått positivt från Den, då skulle kanske allting kännas lite lättare. Kommer ärligt talat inte ihåg när jag fick höra nått positivt från Den sist.. Kommer bara ihåg att Den gnäller och sånt hela tiden på mig.
Men nu ska jag sluta skriva allt mitt negativa här. ..
