Söndag
God morgon god morgon. Nu sitter jag här igen, som den nörden jag är. Haha. Sitter och äter frukost just nu, men kom på att jag nog skulle ha sprungit lite innan jag gjorde det. Men men. Jag får försöka hinna med att springa två gånger sen. Har inte vart och sprungit nånting den här veckan, och det är ju inte bra. Jag måste ju träna både kondition och styrka, och jag har mest tränat bara styrka just nu. Det är ju inte så super bra direkt.
Iallafall, igår tog jag det ganska lugnt. Tyckte att allting jävlades med mig hela tiden. Ganska drygt kan jag ju säga. Jag försökte plugga, men det gick inte så super bra, och sen åkte vi på ceremonin för Candra. Det va jätte fint. Verkligen superduper fint. Det kändes precis som att hon satt med oss, fast att vi vet att hon egentligen inte gör det. Inte bokstavligt talat iallafall. Usch, det är 3 år sedan nu som hon blev mördad. Det är hemskt. Om hon bara inte hade vart tillsammans med honom, då hade hon fortfarande vart i livet. Usch usch usch. Nej, nu får vi inte tänka såhär. Då kommer jag ju bara att börja gråta, och det vill jag inte. Jag grät massa igår istället. Men det va riktigt fint iallafall. Ceremonin va verkligen ljus, inte sådär mörk som det brukar ha en tendens till att vara.
Men okey. Jag stack till Amiis 18årsfest i fredags, och det va väll helt okey. Hade dock ont i huvudet, men jag klarade mig igenom hela kvällen, fram till klockan 1 då mamma kom och hämtade oss. Mig och AnnIrene, för AnnIrene skulle åka med oss hem till Fagersta. Dock va det kanske inte så super gramouröst som det är på krogen, men vad kan man förvänta sig när det bara är massa ungdomar? Jag längtar iallafall tills jag ska ut på krogen i Västerås igen. Och jag längtar tills jag flyttar dit. Eller nånstans. Jag vill iallafall bort från den här staden. Man känner sig inte direkt levande här. Man kan inte vara den man är och man kan inte göra det man vill göra. För är man det och gör så, då tycker alla att man är helt dum i huvudet. Man kan verkligen inte leva ut sig själv i den här staden. Det funkar verkligen inte.
Men okey. Idag då? Vad händer idag? Jo, jag ska väll strax in i duschen, och så ska jag försöka plugga lite. Vid halv 2 ska jag åka till Andreas och modella lite. Han har lite nya idéer och sånt där. AnnIrene ska också med dit. Hoppas det går bra den här gången. Nu är jag ju iallafall inte bakis, så det bådar ju gott iallafall. Men sen visar det sig hur koncentrerad och sådär jag kan vara. Men jag hoppas iallafall att det ska bli bra. Får se hur många timmar det blir att vi håller på , så år vi se om jag hinner springa nånting ikväll eller inte.
Usch, nu börjar det närma sig för mönstringen. Jag kommer få världens ångest och panik dagen före, det kan jag lova er. Fast jag hoppas verkligen att jag inte får det, men det skulle verkligen inte förvåna mig om jag får det. Jag har ju ångest och panik över så gott som allting just nu, det är inte kul kan jag lova. Jag vet inte varför jag har det heller. Jag får helt enkelt hoppas på att det slutar snart. Att jag inte kommer kännna så så länge till. För gör jag det, då vet jag inte om jag kommer orka med allting längre. Det vet jag verkligen inte. Det är jätte jobbigt att känna ångest och panik hela tiden, allra helst när man inte vet varför man gör det.
Nej, nu ska jag dricka upp min juice, sen ska jag gå in i badrummet och duscha och fixa mig.
Ciao <3
Iallafall, igår tog jag det ganska lugnt. Tyckte att allting jävlades med mig hela tiden. Ganska drygt kan jag ju säga. Jag försökte plugga, men det gick inte så super bra, och sen åkte vi på ceremonin för Candra. Det va jätte fint. Verkligen superduper fint. Det kändes precis som att hon satt med oss, fast att vi vet att hon egentligen inte gör det. Inte bokstavligt talat iallafall. Usch, det är 3 år sedan nu som hon blev mördad. Det är hemskt. Om hon bara inte hade vart tillsammans med honom, då hade hon fortfarande vart i livet. Usch usch usch. Nej, nu får vi inte tänka såhär. Då kommer jag ju bara att börja gråta, och det vill jag inte. Jag grät massa igår istället. Men det va riktigt fint iallafall. Ceremonin va verkligen ljus, inte sådär mörk som det brukar ha en tendens till att vara.
Men okey. Jag stack till Amiis 18årsfest i fredags, och det va väll helt okey. Hade dock ont i huvudet, men jag klarade mig igenom hela kvällen, fram till klockan 1 då mamma kom och hämtade oss. Mig och AnnIrene, för AnnIrene skulle åka med oss hem till Fagersta. Dock va det kanske inte så super gramouröst som det är på krogen, men vad kan man förvänta sig när det bara är massa ungdomar? Jag längtar iallafall tills jag ska ut på krogen i Västerås igen. Och jag längtar tills jag flyttar dit. Eller nånstans. Jag vill iallafall bort från den här staden. Man känner sig inte direkt levande här. Man kan inte vara den man är och man kan inte göra det man vill göra. För är man det och gör så, då tycker alla att man är helt dum i huvudet. Man kan verkligen inte leva ut sig själv i den här staden. Det funkar verkligen inte.
Men okey. Idag då? Vad händer idag? Jo, jag ska väll strax in i duschen, och så ska jag försöka plugga lite. Vid halv 2 ska jag åka till Andreas och modella lite. Han har lite nya idéer och sånt där. AnnIrene ska också med dit. Hoppas det går bra den här gången. Nu är jag ju iallafall inte bakis, så det bådar ju gott iallafall. Men sen visar det sig hur koncentrerad och sådär jag kan vara. Men jag hoppas iallafall att det ska bli bra. Får se hur många timmar det blir att vi håller på , så år vi se om jag hinner springa nånting ikväll eller inte.
Usch, nu börjar det närma sig för mönstringen. Jag kommer få världens ångest och panik dagen före, det kan jag lova er. Fast jag hoppas verkligen att jag inte får det, men det skulle verkligen inte förvåna mig om jag får det. Jag har ju ångest och panik över så gott som allting just nu, det är inte kul kan jag lova. Jag vet inte varför jag har det heller. Jag får helt enkelt hoppas på att det slutar snart. Att jag inte kommer kännna så så länge till. För gör jag det, då vet jag inte om jag kommer orka med allting längre. Det vet jag verkligen inte. Det är jätte jobbigt att känna ångest och panik hela tiden, allra helst när man inte vet varför man gör det.
Nej, nu ska jag dricka upp min juice, sen ska jag gå in i badrummet och duscha och fixa mig.
Ciao <3
Kommentarer
Trackback
