Söndag
Hej hopp.
Nu är man hemma igen då. Jag har vart och kollat på bio idag med familjen. Och jag måste säga att den här helgen verkligen inte blev som jag hade hoppats på, men man ska ju inte klaga. Det kunde ju ha vart mycke mycke värre. Men aja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ingenting blev som det va tänkt iallafall. Jag hade hoppats på lite bättre, men men. Jag fick umgås med min syster och hennes familj, och sedan med mina småsyskon. Fast det fick man ju skit för. Och det kändes ju verkligen bra. Eller inte. Det är ju fint. Så fort man ger all kärlek och sådant till någon i sin familj, eller om familjen går före, då får man massa skit. Det är ju riktigt trevligt, eller inte. Jag fattar inte hur man lyckas. Allt man gör är tydligen fel. Jag vet inte vad jag ska göra för att jag ska duga. Och tyvärr, men man måste nog kunna ta att jag har killkompisar. Jag kan inte göra så mycke åt det. Och litar man inte på mig, så vet jag inte vad jag ska göra. För jag kan inte göra så mycket åt det. Jag vill ha mina killkompisar, och så är det. Och man behöver verkligen inte bli svartsjuk för att jag och A pratar. Verkligen inte. Det känns ju bara onödigt. Det kan jag ju säga på en gång. Han tar kort, och jag ställer upp som modell för honom. That´s it liksom. Ingenting mer. Vi umgås lite också, men det är som kompisar. Vi ställer upp för varandra, för att vi är kompisar.
Aja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag får fokusera på allting annat. Jag orkar inte med allting längre. Nu tänker jag inte ta mer skit, så enkelt är det. Får jag mer skit av någon , då får den skit tillbaka känns det som. Jag är inte någon slagpåse som man bara kan kasta ur sig vad som helst till. Jag har känslor jag också. Tro det eller ej, men jag har faktiskt det, och jag tycker att man ska kunna respektera det och tänka efter lite vad man säger och hur man säger det. Eller? För om jag ska respektera att andra har känslor, och tänka efter hur och vad jag säger, då ska man ju kunna göra det till mig också. Tycker ni inte?
Usch, nu känner jag mig riktigt negativ här. Det är ju inte bra. Jag får tänka såhär, att du är det lov, då hinner jag träna massor, och plugga förhoppningsvis, samtidigt som jag ska få träffa lite folk. Och det är ju skönt. Man har ett lov som inte innehåller någonting alls, utan jag har verkligen saker för mig hela dagarna så gott som. Och det känns skönt, att man inte bara sitter hemma och gör ingenting. Sånt tycker jag inte om. Och sedan ska jag ju till pappa igen, och sen APU, kryssning och APU, Sälen, skola en vecka, lov, sedan skola och så ska jag till Stockholm till en skola och kolla lite. Jag har ju roliga saker framför mig. Jag får lov att tänka på det istället. Händer det något negativt, så får man väll försöka skjuta bort det på något sätt, och försöka vända det till något positivt.
Jag har iallafall, under den här helgen, kommit på att man kan se ganska snabbt hur en människa är, och det är ju bra. På ett sätt, men ganska negativt på ett annat. Men men. Nu ska jag upp och försöka äta lite mat och en semla som mamma tycker, sedan blir det att krypa ner i sängen och glo på film tror jag. Orkar inte riktigt med att göra nånting idag..
Ciao <3
Nu är man hemma igen då. Jag har vart och kollat på bio idag med familjen. Och jag måste säga att den här helgen verkligen inte blev som jag hade hoppats på, men man ska ju inte klaga. Det kunde ju ha vart mycke mycke värre. Men aja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ingenting blev som det va tänkt iallafall. Jag hade hoppats på lite bättre, men men. Jag fick umgås med min syster och hennes familj, och sedan med mina småsyskon. Fast det fick man ju skit för. Och det kändes ju verkligen bra. Eller inte. Det är ju fint. Så fort man ger all kärlek och sådant till någon i sin familj, eller om familjen går före, då får man massa skit. Det är ju riktigt trevligt, eller inte. Jag fattar inte hur man lyckas. Allt man gör är tydligen fel. Jag vet inte vad jag ska göra för att jag ska duga. Och tyvärr, men man måste nog kunna ta att jag har killkompisar. Jag kan inte göra så mycke åt det. Och litar man inte på mig, så vet jag inte vad jag ska göra. För jag kan inte göra så mycket åt det. Jag vill ha mina killkompisar, och så är det. Och man behöver verkligen inte bli svartsjuk för att jag och A pratar. Verkligen inte. Det känns ju bara onödigt. Det kan jag ju säga på en gång. Han tar kort, och jag ställer upp som modell för honom. That´s it liksom. Ingenting mer. Vi umgås lite också, men det är som kompisar. Vi ställer upp för varandra, för att vi är kompisar.
Aja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag får fokusera på allting annat. Jag orkar inte med allting längre. Nu tänker jag inte ta mer skit, så enkelt är det. Får jag mer skit av någon , då får den skit tillbaka känns det som. Jag är inte någon slagpåse som man bara kan kasta ur sig vad som helst till. Jag har känslor jag också. Tro det eller ej, men jag har faktiskt det, och jag tycker att man ska kunna respektera det och tänka efter lite vad man säger och hur man säger det. Eller? För om jag ska respektera att andra har känslor, och tänka efter hur och vad jag säger, då ska man ju kunna göra det till mig också. Tycker ni inte?
Usch, nu känner jag mig riktigt negativ här. Det är ju inte bra. Jag får tänka såhär, att du är det lov, då hinner jag träna massor, och plugga förhoppningsvis, samtidigt som jag ska få träffa lite folk. Och det är ju skönt. Man har ett lov som inte innehåller någonting alls, utan jag har verkligen saker för mig hela dagarna så gott som. Och det känns skönt, att man inte bara sitter hemma och gör ingenting. Sånt tycker jag inte om. Och sedan ska jag ju till pappa igen, och sen APU, kryssning och APU, Sälen, skola en vecka, lov, sedan skola och så ska jag till Stockholm till en skola och kolla lite. Jag har ju roliga saker framför mig. Jag får lov att tänka på det istället. Händer det något negativt, så får man väll försöka skjuta bort det på något sätt, och försöka vända det till något positivt.
Jag har iallafall, under den här helgen, kommit på att man kan se ganska snabbt hur en människa är, och det är ju bra. På ett sätt, men ganska negativt på ett annat. Men men. Nu ska jag upp och försöka äta lite mat och en semla som mamma tycker, sedan blir det att krypa ner i sängen och glo på film tror jag. Orkar inte riktigt med att göra nånting idag..
Ciao <3
Kommentarer
Trackback
