Pust.

Jag vet inte hur allt ska gå. Jag är jätte nervös. Allting kommer gå åt helvete. Det känner jag på mig. Och sist jag kände det på mig så gjorde det också. Jag vill verkligen inte att det ska göra det. Jag vill verkligen att det ska bli som jag vill. Men visst, jag vet att man inte alltid kan få som man vill, men jag vill absolut inte att det ska vara såhär. Det vill jag verkligen inte. Jag vill att det ska bli bra. Jag vill det. Jag vill verkligen att det ska va han och jag. Det vill jag. Jag älskar honom, och jag vill inget annat än att vi ska ha det bra ihop, han och jag. Jag vill att han ska förstå att jag älskar honom , och att det inte är oss som jag tappar gnistan om. Det är mig själv. Det är mig själv jag slutar tro på. Jag tänker negativt om mig själv, att jag inte duger för honom och det ena och det andra. Så det är inte just oss jag tappar gnistan om, det är mig själv. Jag vill att han ska kunna förstå hur jag känner mig.


Tack "Anonym", för att du vet hur jag känner mig. Det hjälper ska du veta. Och jag tycker det är hemskt att du är precis i samma situation. Hade jag vetat vem du är, så hade jag funnits där för dig och stöttat dig. Det är inte lätt när det är såhär.
Nej, nu ska jag stänga av den här datan, och snart dra mig iväg och träffa R. Se vad som händer. Jag hoppas på det bästa, men jag fruktar även att det blir det sämsta.

Förresten ! Min kompis, Jonathan Fagerlund, ska vara med och tävla i melodifestivalen på lördag ! Var med och rösta på honom ! :)

Ciao <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0