Tack
Jag måste få tacka Jaana som är en riktigt bra kompis. Jag ska nog göra som hon säger, det kan nog behövas. Men det får nog vänta till jullovet börjar. Eller så får det bli någon dag efter skolan, så ska jag fixa det där. Hon har ju helt rätt i det hon säger måste jag ju få lov att säga.
Måste få träffa människorna först så att jag kan komma på för- och nackdelar igen. Det är inte så lätt i alla lägen. Men jag tror jag vet iallafall. Och jag tror jag vet åt vilket håll jag ska gå. Men jag är inte riktigt säker än. Men jag tror jag vet. Och jag hoppas att det blir ett bra beslut. Det hoppas jag verkligen. Annars skiter jag i det, och så får det vara som det är. Då ger jag upp båda personerna. Men det vill jag inte. Det finns verkligen nånting i en av dom, som verkligen gör att jag vill vara med den hela tiden. Så det kanske blir den personen till slut iallafall. Det tror jag nog. Men jag vet inte än. Allting känns så komplicerat. Jag blir så förvirrad av mig själv, så det finns inte. Jag tycker sånt här är jobbigt, men jag förstår inte varför. Borde det vara såhär jobbigt? Egentligen tror jag inte det, det är nog bara jag som gör det så jobbigt och förvirrande.
Jag vill vara med den här personen som gör mig så glad hela tiden, som får mig att skratta och le. Jag tror inte jag har känt mig så levande och omtyckt på länge tillsammans med någon faktiskt, så jag skulle verkligen vilja vara med den personen igen. Jag skulle vilja våga låta den personen komma mig närmare, det skulle jag verkligen vilja. Och det hoppas jag att det blir en vacker dag.
Men nu till det andra jag tänkte mig att skriva. JAG VILL HA BORT SNÖN NU! Visst, jag tycker om när det snöar, men allting behöver ju inte komma direkt? Eller? Och sen när det blir så himla halt, det tycker jag inte om. Bara idag så har jag halkat till ett x antal gånger, och jag har ramlat helt fyra gånger. Ganska så drygt måste jag säga. Jag tycker verkligen inte om det. Verkligen inte. Så, sluta snöa nu, och sluta va så halt skulle jag vilja säga.
Jaja, nu ska jag väll ta och göra klart allting som jag skulle göra.
Kiss and hug (And I miss you my sweetheart)
// Linn H
Måste få träffa människorna först så att jag kan komma på för- och nackdelar igen. Det är inte så lätt i alla lägen. Men jag tror jag vet iallafall. Och jag tror jag vet åt vilket håll jag ska gå. Men jag är inte riktigt säker än. Men jag tror jag vet. Och jag hoppas att det blir ett bra beslut. Det hoppas jag verkligen. Annars skiter jag i det, och så får det vara som det är. Då ger jag upp båda personerna. Men det vill jag inte. Det finns verkligen nånting i en av dom, som verkligen gör att jag vill vara med den hela tiden. Så det kanske blir den personen till slut iallafall. Det tror jag nog. Men jag vet inte än. Allting känns så komplicerat. Jag blir så förvirrad av mig själv, så det finns inte. Jag tycker sånt här är jobbigt, men jag förstår inte varför. Borde det vara såhär jobbigt? Egentligen tror jag inte det, det är nog bara jag som gör det så jobbigt och förvirrande.
Jag vill vara med den här personen som gör mig så glad hela tiden, som får mig att skratta och le. Jag tror inte jag har känt mig så levande och omtyckt på länge tillsammans med någon faktiskt, så jag skulle verkligen vilja vara med den personen igen. Jag skulle vilja våga låta den personen komma mig närmare, det skulle jag verkligen vilja. Och det hoppas jag att det blir en vacker dag.
Men nu till det andra jag tänkte mig att skriva. JAG VILL HA BORT SNÖN NU! Visst, jag tycker om när det snöar, men allting behöver ju inte komma direkt? Eller? Och sen när det blir så himla halt, det tycker jag inte om. Bara idag så har jag halkat till ett x antal gånger, och jag har ramlat helt fyra gånger. Ganska så drygt måste jag säga. Jag tycker verkligen inte om det. Verkligen inte. Så, sluta snöa nu, och sluta va så halt skulle jag vilja säga.
Jaja, nu ska jag väll ta och göra klart allting som jag skulle göra.
Kiss and hug (And I miss you my sweetheart)
// Linn H
Kommentarer
Trackback
