flikkanhosdig

när dom man trodde alltid skulle ställa upp när man behöver dom inte ställer upp. Det känns lite tråkigt verkligen måste jag säga.

Varför försvinner ni från mig?
Varför kan ni inte ställa upp på mig som jag ställer upp på er?
Är jag inte värd att ställa upp för?
Har jag gjort något fel för att ni inte vill ställa upp för mig?
Jag trodde att ni va riktiga vänner,
men jag hade visst fel.
Som vanligt så hade jag fel.
Varför?
Jag ställer upp på er hela tiden,
och försöker vara ärliga mot er hela tiden.
Men vad får jag tillbaka?
Inte ett skit.
Det är int kul,
jag önskar att ni fanns där som på samma sätt som jag försöker finnas där för er.
Är det så svårt att försöka?
Är det svårt att visa att man är en äkta vän?
Jag har sagt det förr till er,
jag kommer alltid att ställa upp för er.
Alltid.
Och då menar jag också alltid.
Det spelar ingen roll om vi är världens ovänner,
jag kommer alltid att finnas där.
Det finns ingen som kan ändra på det.
I vått och torrt kommer jag ställa upp för er.
Och det är för att jag vill visa att jag är en äkta vän.
En äkta vän som alltid finns där.
I svåra tider.
I lätta tider.
Dygnet runt.
Jag lämnar er aldrig.
Jag sviker er aldrig.
Jag står där som ett berg att luta er mot.
Jag kommer alltid att vara den där klippen som ni kan sitta vid.
Den klippan som ni kan prata vid.
Jag kommer aldrig att lämna er.