Så kan det va..
Jag kom att tänka på en sak som jag fick höra häromdagen, och det va att jag hade gått ner i vikt. Är det så? Tycker någon mer det? Jag tycker jag har gått upp, men vad vet jag. Det är ju lättare för andra att se än för en själv, eller hur? För jag ser ju mig själv varje dag, och kompisarna gör ju inte det, så dom lär ju se bättre på mig hur min vikt är. Eller har jag fel?
Sen börjar jag bli så trött på att man ska ställa upp på andra men man får ingenting tillbaka. Jag förstår inte. Är man inte rädd om sina vänner? Eller vad är det det handlar om?
För ärligt talat B, du är inte den som du har vart i dom här åren som jag vart med dig. Det är du verkligen inte. Jag vet inte vad det är som har hänt med dig, men du säger ingenting till mig längre. Och du bara tar för givet att jag finns där hela tiden. Jag förstår inte hur du tänker. Jag tycker inte att du ska ta för givet att jag finns där hela tiden, för även jag ger upp till slut. Och varför detta hemlighetsfulla beteendet? Det är inte heller du. Du har aldrig vart hemlighetsfull mot mig. Har jag frågat dig om vilken person det är du ska träffa så brukar du säga det, men nu helt plötsligt kan du inte säga. Varför? Då kan det inte bara vara din mamma som har något emot den personen, då måste det vara någon som jag inte heller tycker så bra om. Eller så är det någon som jag känner, och du kanske inte vill att jag ska veta om att du träffar den? Och vet T verkligen om det här? Eftersom du sa att jag inte fick säga något till T. Jag börjar fundera på vad det är du egentligen håller på med B. Kan du förklara för mig vad det är som händer? Jag blir så trött på det här. Kan du försöka vara dig själv, jag vill inte ha någon självupptagen B. Aldrig. Glöm det. Bryr du dig inte om dom som är runtomkring dig så kan du lika gärna sticka. För jag vill inte ha någon sådan vid mig. Jag hoppas innerligt att du lyssnar på vad det är jag försöker säga dig. Bättrar du dig inte så finns jag inte kvar, förstå det.!
<3
Sen börjar jag bli så trött på att man ska ställa upp på andra men man får ingenting tillbaka. Jag förstår inte. Är man inte rädd om sina vänner? Eller vad är det det handlar om?
För ärligt talat B, du är inte den som du har vart i dom här åren som jag vart med dig. Det är du verkligen inte. Jag vet inte vad det är som har hänt med dig, men du säger ingenting till mig längre. Och du bara tar för givet att jag finns där hela tiden. Jag förstår inte hur du tänker. Jag tycker inte att du ska ta för givet att jag finns där hela tiden, för även jag ger upp till slut. Och varför detta hemlighetsfulla beteendet? Det är inte heller du. Du har aldrig vart hemlighetsfull mot mig. Har jag frågat dig om vilken person det är du ska träffa så brukar du säga det, men nu helt plötsligt kan du inte säga. Varför? Då kan det inte bara vara din mamma som har något emot den personen, då måste det vara någon som jag inte heller tycker så bra om. Eller så är det någon som jag känner, och du kanske inte vill att jag ska veta om att du träffar den? Och vet T verkligen om det här? Eftersom du sa att jag inte fick säga något till T. Jag börjar fundera på vad det är du egentligen håller på med B. Kan du förklara för mig vad det är som händer? Jag blir så trött på det här. Kan du försöka vara dig själv, jag vill inte ha någon självupptagen B. Aldrig. Glöm det. Bryr du dig inte om dom som är runtomkring dig så kan du lika gärna sticka. För jag vill inte ha någon sådan vid mig. Jag hoppas innerligt att du lyssnar på vad det är jag försöker säga dig. Bättrar du dig inte så finns jag inte kvar, förstå det.!
<3
Kommentarer
Postat av: annirene
jag tycker du har gått ner i vikt men du är jättefin ändå ska du veta :)
<3
Trackback
